Årets skolbibliotek är inget bibliotek.

Jag har en särskild kärlek till bibliotek. Jag tror att det är en frihetstanke – att biblioteket gör det möjligt att forma sig själv och sitt liv. Jag minns hur jag fullkomligen plöjde igenom böckerna i mellanstadiets skolbibliotek; Elvis, Elvis, Bröderna Lejonhjärta, Det lilla huset på prärien. Och kartböckerna med främmande länder. Allt om akvariefiskar, hundar, hästar och marsvin. TinTin i Tibet.
Biblioteket hade en särskild ingång från utsidan. Om man inte hade tur att få följa med magister Brenner genvägen genom materialrummet. Där stod uppstoppade fåglar i glasskåp. Det var dammigt och dåligt upplyst vill jag minnas, men jag gick dit så ofta jag kunde. Eller fick, för biblioteket var kraftigt ransonerat. En timme i veckan.
Högstadiets skolbibliotek har jag inget minne av. Men jag minns böcker som kastades ut genom fönster och knuffar i korridoren. Jag tror inte att det fanns någon ro att läsa på den skolan.
Men jag läste desto mer hemma. Jag gick till bokbussen och lånade allt som fanns att låna. På gymnasiet började jag hänga i skolbiblioteket igen. Det var öppet mest hela tiden och man fick gå dit när man ville. Jag kunde inte riktigt fatta att det var sant! Någonstans där tog min läsning fart igen och sedan har den fortsatt. Jag läser om allt, hela tiden. 

I dag är skolbiblioteket så mycket mer än ett rum med böcker. En skolbibliotekarie kan ge liv åt undervisningen, ta fram fakta och litteratur som sträcker sig bortom läroböckerna. Ändå är det många skolbarn som har det som jag hade det för mer än trettioår sedan – ett rum med böcker som sällan är bemannat och väldigt ofta låst. Men inte överallt. I Växjö har man gjort tvärtom. Satsat på sina skolbibliotek. Och nu får hela kommunen årets skolbibliotekspris. Grattis!